Fatta vad jag älska henne!



Kan ni förstå hur mycket vi älska henne?

Hon var vårt allt i livet..
Att man kan sakna en person så mycket är obegripligt!

Det går inte att förklara med ord alla känlsor,
det går inte att förklara hur mycket man uppskatta att hon fanns,
det går inte att förklara hur mycket hon betöd för oss!


Hon var inte bara våran familjmedlem utan våran älskade Sara!


Fatta varför man saknar henne, hennes söta och lyckliga anstikte. Det går inte att beskriva hur det känns utan det!

Längtar tills att få se det igen.


Vila i frid syster !



='(((

Önskar ni fanns här!

Önskar att ni fanns här.

När allt känns jobbigt, när allt är grått, när allt är dystert önskar jag bara att allt var som förr. Då ni fanns, då man såg sin familj och vänner lyckliga. En önskan och det är att ni ska få leva!
Skulle kunna göra vad som helst för att ni ska få erat liv tillbaka. Men ni var värd något mycket bättre.

Hjärtat gör ont utav all sorg och saknad, ingen kommer någonsin förstå hur det känns.
Hur ledsen man kan vara ena stunden och andra stunden glad. Sorgen finns alltid där, hur glad man än är så finns alltid tankarna med. Jag minns den sista sommarna med dig syrran. Den är ett minne som aldrig kommer glömmas. Hur mycket gjorde inte vi tillsammans den sommar, hur mycket reta vi inte varandra, hur mycket var vi inte lyckliga och glad med varandra. Alla dessa minnen finns miljoner av!
Hur mycket ja än reta dig så älska jag dig över allt annat, du var en älskad person från djupet av mitt hjärta.

Hoppas ni ser vad jag skriver, jag hoppas ni uppskattar bloggen. Ni är värda att minnas på ett fint sätt.


Förstår bara inte varför inte ni kunde få leva, men jag hoppas ni är på en mycket bättre plats.

Jag kommer nog aldrig förstå vad som verkligen har hänt, vad som verkligen hände på de dagarna då ni försvann. Ibland kan man bara sitta och tänka, är det inte en mardröm allt, det känns inte som ni är borta.
Men borta är ni inte utan någonstanns finns ni.

Vad som verkligen hände de dagarna då ni försvann vill jag inte förstå, jag vill inte förstå att ni är borta, för i mitt huvud och hjärta lever ni vidare.
Ja vill inte förstå vad ni har mist, och vad vi har mist men ja måste förstå att ni inte finns. Dagarna går och man frågar sig än idag vart ni är, ibland vaknar man upp och tänker: är allt en mardröm eller är det hela en sann verklighet?.

Och hela denna världen är en verkligehet, denna världen är fruktansvärd o orättvis!
jag hatar den här världen!



Ni finns i hos mig, ja kämpar för eran skull!


Vila i frid mina änglar!



Min önskan är att få er tillbaka!







En underbar syster och en underbar vän, förlora sitt liv, ni var inte värda det!



Men ni har kommit till en bättre plats.


/ sofia


. . .


Du kommer aldrig mer tillbaka
och ingen vet vart du gått
Så gärna skulle jag velat resa
dit du farit, om jag förmår
att ge dig någonting på vägen
Hålla din hand, säga ditt namn
och visa dig vart du ska gå
Där på andra sidan
Där på andra sidan

Dit jag inte kan gå

När du går där på saliga ängar,
för dem är saliga, det vill jag tro
Kan du höra mig där när jag sjunger
Där du vilar i sorglöst bo

Jag vill ge dig någonting på vägen
Hålla din hand, säga ditt namn
Och visa dig vart du ska gå
Där på andra sidan
Där på andra sidan
Dit jag inte kan gå

Om jag var en fågel
skulle jag flyga högt över taken
Lämna marken, lämna träden
och ge mig själv åt vindarna
Ja, om jag var en fågel
skulle jag flyga längs dina stränder
Var jag vågen i din bränning
Var jag fågeln i ditt bröst

Där på andra sidan
Där på andra sidan
Dit jag inte kan gå


Sofia Karlsson - Andra sidan
http://www.youtube.com/watch?v=JcKki4fg68Y
Du kommer aldrig mer tillbaka
och ingen vet vart du gått
Så gärna skulle jag velat resa
dit du farit, om jag förmår
att ge dig någonting på vägen
Hålla din hand, säga ditt namn
och visa dig vart du ska gå
Där på andra sidan
Där på andra sidan
Dit jag inte kan gå
När du går där på saliga ängar,
för dem är saliga, det vill jag tro
Kan du höra mig där när jag sjunger
Där du vilar i sorglöst bo
Jag vill ge dig någonting på vägen
Hålla din hand, säga ditt namn
Och visa dig vart du ska gå
Där på andra sidan
Där på andra sidan
Dit jag inte kan gå
Om jag var en fågel
skulle jag flyga högt över taken
Lämna marken, lämna träden
och ge mig själv åt vindarna
Ja, om jag var en fågel
skulle jag flyga längs dina stränder
Var jag vågen i din bränning
Var jag fågeln i ditt bröst
Där på andra sidan
Där på andra sidan
Dit jag inte kan Du kommer aldrig mer tillbaka
och ingen vet vart du gått
Så gärna skulle jag velat resa
dit du farit, om jag förmår
att ge dig någonting på vägen
Hålla din hand, säga ditt namn
och visa dig vart du ska gå
Där på andra sidan
Där på andra sidan
Dit jag inte kan gå

När du går där på saliga ängar,
för dem är saliga, det vill jag tro
Kan du höra mig där när jag sjunger
Där du vilar i sorglöst bo

Jag vill ge dig någonting på vägen
Hålla din hand, säga ditt namn
Och visa dig vart du ska gå
Där på andra sidan
Där på andra sidan
Dit jag inte kan gå

Om jag var en fågel
skulle jag flyga högt över taken
Lämna marken, lämna träden
och ge mig själv åt vindarna
Ja, om jag var en fågel
skulle jag flyga längs dina stränder
Var jag vågen i din bränning
Var jag fågeln i ditt bröst

Där på andra sidan
Där på andra sidan
Dit jag inte kan gå

Jag saknar dig så otroligt Sara...

Jag och Sara träffades i stallet i Knutsbol för väldigt många år sedan, hon var alltid där och styrde upp allt ;)
Om man var lite nere innan man skulle till stallet så blev man genast på bättre humör när man möttes av den alltid så glada Sara. Du var alltid så glad och hade alltid nya hyss på gång :)

Vi pratade ganska mycket på MSN och du berättade om vad du hade för drömmar. Du skulle gifta dig med Viggo Mortensen och starta ett Welshstuteri. Jag skrattade mest, men jag beundrade dig verkligen för att du inte gav upp dina drömmar. Jag önskar ibland att jag var lite mer som du, att jag tog livet lite mer med en klackspark.

Vad roligt vi hade den där sommaren 2006 när Du, Kakan och Ewe hade kalas tillsammans. Jag sov över hos dig och vi sjöng och pratade halva natten :) Om vi ändå hade vetat vad som skulle hända bara några veckor senare. Det är så mycket jag skulle vilja säga till dig.. Du var en underbar vän och du livade alltid upp stämningen med ditt härliga skratt.

Tänk att jag följde med dig på en Agnes-konsert. Jag gillar inte alls henne, men du hade ingen som kunde följa med dig till Stockholm och jag visste hur gärna du ville se henne.
Den dagen var en av dom bästa jag har haft och du var så himla lycklig. Vi gick in i den där skoaffären med massor av konstiga skor. Som vi skrattade.. :) Jag är så glad att jag följde med dig Sara!

Jag tänker mycket på hur livet vore om du fortfarande fanns kvar här hos oss..
Jag saknar dig så oerhört mycket, Älskade vän! Men du kommer föralltid att ha en väldigt stor plats i mitt hjärta!
Någon gång ses vi igen!

/Cecilia Adolfsson

sara

jag gråter
kan inte beskriva känslan
vill komma till dig nu
orkar inte va kvar här
jag saknar dig så
kom tillbaka
måste träffa dig snart
vart är du nu?
hoppas iallafall du har det bra
för jag älskar dig av hela mitt hjärta
kan inte sluta tänka på dig
alla stunder vi hade tsm
skulle gö vad som hälst
för att du skulle komma tbx
hoppas du kan se oss här ibland
se hur mycket vi älskar dig
för jag är en av dom
som älskar dig
kom tillbaks
orkar inte mer utan dig
........


Vila i frid.

Fy fan.
Det gör ont att se videon, och se vad man har mist i livet. Du som alltid var glad o hitta på tokheter som man ser på videon.
Sara vi säger inte hej då utan vi ses, ska aldrig ge upp hoppet på att vi ska ses igen. Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta och i mina tankar så länge ja lever sen ses vi igen!

Du var värd något mycket bättre än det här livet.

Vad har vi mist i livet egentligen?.

Du är inte borta utan lever någon annan stanns, själen lever vidare men kroppen dör.

Alltid våran lilla glad och underbara Sara



You are taken by us. Rest in peace beloved sister, we are seen.

From the little sister who misses you more than anything else!

Our Sara Bäckström, nicest angel in heaven.
 ='(

 


En underbar syster!

Du var en syster som alltid fanns där, en syster man kunde bli sur på men ändå älska på samma gång, en syster som man gjorde underbara minnen med och en syster som man älska över allt annat!
Man kan inte förklara med ord hur underbar du var, på alla sätt och vis!
En riktig god person, förstår bara inte att inte hon fick leva livet. Jag saknar de där sakerna som påminner om dig, på morgonen alltid lika pigg o glad upp  för trappan och sa GOO MOJJON!
Alla dessa minne, alla dessa saker som påminner om dig det gör så ont av att inte veta att man inte får höra eller se det mer i livet. Någon stanns finns du och en vacker dag får ja reda på det!

Jag som trodde vi skulle få leva vårat liv tillsammans, att ja skulle få bli moster åt dina barn, att jag skulle få den hjälp i livet utav dig och att ja skulle ha någon att skratta med.
Man hade aldrig en tråkig stund med dig, du kom alltid på nya ideer..
Jag minns den sista sommarn, du fyllde och jag o Julia ville så gärna vara med men du vart så arg på mig, fast ändå såg jag det där leendet när du skrek att vi skulle gå.. Och när vi var i sommarstugan och du lärde mig o Bea och ro båten, och när vi spela bränboll med grannarna, och alla dessa spel som så ska du låta.. Vi sa alltid till dig att du skulle aldrig kunna bli någon artist men du brydde dig inte du var ändå lika framåt och sjöng o roa dig.
Du brydde dig verkligen inte om vad andra tyckte och tänkte, Sara jag skulle behöva den hjälpen, jag vill vara som duu!

Jag som fråga de så efter dig och dom sa att du mådde bra hur kunde dom säga så!
När ja fick reda på att du inte fanns mer, var allt bort. Inte bara dig förlora jag, utan hoppet och den lyckliga känslan. När ja tänker tillbaka så frågar ja mig själv varför bött ja plats med dig, varför gjorde ja det!.
Men jag tror det inte hade spelat någon roll, vi hade nog ändå förlorat dig, ja tror de  där uppe behövde dig.  Jag tror allt är bestämt när man ska dö.
Men livet är hemskt orrättvisst ändå!

Jag har suttit och läst papper du har skrivit om saker, du hade skrivit om Agnes Carlsson och du hade skrivit att hon var så bra och du hade aldrig blivit så rörd och börjat gråta till en låt som du gjorde till Rigth here rigth now.  Och den låten spelades på bergavningen, det är hemskt när man hör den låten, brukar alltid stänga av om den spelad, ja orkar inte höra!

Ingen förstår hur ja känner det utan dig,INGEN! Det är hemskt att leva utan sin syster, tur att jag har en till syster som är underbar!
Men ja vill ha er båda här.
Ibland känns det inte som man orkar livet mer, men då tänker man på familj, det är hemskt att ha mist dig o hur skulle dom känna om jag också gick bort.. Men min önskan är ju att du ska komma tillbaka, jag vill träffa dig NU!
Jag vill att vi ska få ett svara om var du är, hur du mår, man kanske orkar gå vidare i livet lite bättre då?

Att sitta hemma och bara fråga sig själv vart är halvan av mitt hjärta, vart finns hon, hur mår hon..
Det känns hemskt att intr kunan fråga hur du mår längre, jag pratar med dig ibland men inget svar får man.. Men ibland känner ja din tillvaro.

Du och minnena med dig finns i mitt hjärta gumman.

Rest i Peace.


En syster som var värd allt, men förlora allt. Jag tror du var värd för mycket så du fick hamn på en mycket bättre plats.

Jag minns den dagen vi förlora dig som om det hände igår, jag minns hela dig. Men saknaden utav av dig är stor.


Vi ses min syster


Älskade Sara såhär ska vi minnas dig:

När solens alla stårlar skiner och värmer oss Minns vi ditt söta och lyckliga ansikte.
När himmelens alla stjärnor gnistra och glimma Minns vi dina ögon som tindrade av glädje.
När vi hör fåglarnas kvittrande sång Minns vi ditt underbara och härliga skratt.

Du finns i mitt hjärta nu och föralltid.




En underbar syster med skratten och glimmeten i ögat.
Tårarna rinner när man ser vad man har förlorat.
Men själen finns någon stanns.
Snälla bevisa det för oss.

// Sofia Bäckström

R.I.P


våran solstråle

det finns ju så mycket att skriva om dig Malin.
Vet inte riktigt vart jag ska börja, skulle ju kunna sitta här hela dagen och skriva.

Har så många roliga minnen med dig. Malin var en tjej som man aldrig (nästan aldrig) hade tråkigt med. Hon var alltid glad. Hittade alltid på massa bus som man gjorde med henne. T ex när vi eldade upp jeanettes tröja bakom UD. haha, gud va arg hon blev. Och som vanligt skyllde du ju allt på mig :)
Gud va jag saknar ditt skratt, dina bus och allt med dig. Saknar faktiskt att sitta vid erat köksbord och du slår ägg i pannan på mig, haha du var jämt så busig. Saknar dina glada ögon och hela du som bara spred gjädje :)





Jag vet att vi kommer ses en vacker dag, vänta bara på mig <3
lisen

Sara

Jag lärde känna Sara under 2003. Av en slump hittade jag ett brev hon hade skickat till oss där hon sökte sin favorithäst Nonis mamma. Eftersom Sara var lika gammal som mig, svarade jag och skickade några bilder. Det var starten till ett halvår av brevväxlande innan hon slutligen bestämde att hon skulle komma och hälsa på.
Sara tyckte att vår gård var vacker, men det var ju för Lady hon hade kommit. Hon sa att hon till en början hade trott att Noni mest var lik sin pappa med tanke på utseendet, men när hon väl hade träffat Lady, ångrade hon sig och sa att alla tänkbara drag förutom sin vackra färg, hade Noni ärvt från sin mamma, inte minst de djupa ögonen som plirrade av bus. Vid ett tillfälle red jag och Sara iväg för att bada i en sjö med hästarna. Det var rätt långt dit så när vi väl kommer fram, är vi sugna på att bara hoppa i. Men plötsligt inser vi att hästen som jag red hade slitit sig från det träd vi hade bundit dem i. Lady blir då så galen av rädsla för att bli lämnad själv att hon också sliter sig och lämnar oss i full kareta. haha Sara o jag har inget annat väl än att till en början försöka springa ifatt innan vi övergår till att bara följa efter hästen. Efter ett tag får vi tag på Lady med lite hjälp från folk runt omkring som tyckte det hela var mycket lustigt(!)
I ett av breven som vi växlade strax innan hon kom hit, bestämde vi att vi skulle byta presenter när Sara skulle komma. Det glömde jag helt bort och sa detta en kväll när vi var ute och gick. Sara lugnade mig med att skratta bort allt. Hon log o sa " ingen fara, att få komma hit var den bästa födelsedagspresenten jag kunde få"
informationen som nådde mig om olyckan var lite av en chock. jag minns sara som en målmedveten och glad person som visste vad hon ville. hon talade ofta om sina drömmar i livet när vi hördes av, vad hon ville bli o vad som skulle hända sen. o hennes kärlek till hästarna gick inte att ta miste på, speciellt inte till zquasch. haha jag kom ihåg när han typ blev hennes sommarhäst, vad lycklig hon blev. o hur arg hon blev när det pratades om att han kanske skulle börja gå på lektionerna.
ibland kan man undra varför dessa människor, som som älskar livet som mest, är de som slits ifrån oss?
vila i största frid vännen /Johanna

Första mötet mellan Sara å Malin...

kommer så väl ihåg när jag började gå på öppna förskolan med Sara å Sanna..Där gick även Marika med Pau å Malin. Sara var inte intresserad av att leka med andra barn hon, nej hon skulle bära på Malin, hon skulle ha Malin att sitta i sitt knä å Malin vart vansinning på Sara men inte brydde sej Sara om dä inte utan hon fortsatte att konka omkring på en skrikande Malin..Fy va jag skämdes..Sen dess har våra familjer hängt ihop till å från i alla år...vi har semestrat å åkt på dagsturer tillsammans. Å ödet vill tyvärr oss lika illa...att mista ett barn vill jag ingen ska behöva göra..Men jag vet att Sara är med oss här ute i Knutsbol å vi kommer att mötas igen det är jag helt säker på.///Mamma

Malin o Sara

Jätte gulligt Sofia verkligen att du gjort en sån fin sida, skönt för många att skriva av sig..
Vet inte vart jag ska börja för om jag ska berätta minnen som jag haft tillsammans med både Malin och Sara kan jag nog sitta och skriva i evigheter..
Kommer ihåg när vi var små och gick på någon sorts "gympa" eller Sara gick mest runt och bärde på Malin och jag var skit sur, hon var ju bara min lillasyster tyckte jag.. Ända sen dess har vi känt varandra fam bäckström o tiainen =)
Sara o jag var bästa kompisar när vi var små, eller ja till o från hela tiden som man höll på o bytte bästisar, hehe.. Jag kommer ihåg att ja var jätte avundsjuk på henne när vi skulle "leka" en sommardag och hon kom i en vit klänning så var ju tvungen o springa hem och byta ja med o så började de väl? tävlingen alltså vem som var bäst på vad.. vem som hann börja på ridskola först, eller vem som var snabbast ner från skogsstigen, eller vem som gled på isen längst.. eller vem som kunde klättre högst i ett träd..
O Malin, vad har vi inte gjort tillsammans? Det finns så himla mycket som är värt att berätta men ett av de senaste minnet jag har med dig var när Du, jag, Dennis o Mulle åkte pulka bakom Mulles bil här i ängebäck och du o ja satt i pulkan och du ramlar av o drar med dig mig så ja knäcker hela ljumsken.. o så skadeglad som du var så mådde ju du hur bra som helst av de.. Jag är så jävla glad iallafall att Du o Ja Malin hade gemensamma kompisar o att vi umgicks ihop, det finns så mycket vi kan dela med varandra.. Minnen men ni två skulle ju varit här nu med oss och prata minnen.. Men som mamma skrev, ni har bara gått i förväg och jag är säker på att det finns en anledning till det.. Ni vet att vi kommer träffas igen annars hade ni aldrig gått utan oss <3 / Malins storasyster

maaolin..

Snällt att ja fick skriva av mig här lite.. Vet inte riktigt hur man skriver på sånna här bloggar men försöker så gott ja kan..
Det har gått ett par månader nu och jag kan berätta våra minnen som om allt hände under en dag igår, men de skulle bli för långt..

Kommer ihåg första gången vi träffades och Malin skulle gå med mig till bussen det hade just varit halt och så hade det kommit lite snö. när vi va nedanför deras backe så halkade jag på en isfläck som va gömnd under snön och landa på rygg,så kom Malin o sa skrattande, kom nu bambi o hjälpte mig upp...
En vintermorgon när malin skulle ut och röka så tog jag Paulinas pyjamas byxor och en t-shirt och så tog ja med alice ut o busade i snön sen trasslade tokhunden in mig i kopplet och slet omkull mig, så kollade jag om någon såg då skrattade malin och marika stog i fönstret o skrattade.. Saknar ditt skratt, dina knarrande steg ner för trapporna, när du va så glad jämt, nästan jämt iallafall kommer ihåg när malin jag mulle och ellen skulle åka pulka vid bruketskolan? så skulle mulle..vi säger klättra upp på ett hus.. så lossnar en bräda och som flyger rakt i ansiktet på mig och alla skrattar.. Saknar Alla stunder med dig malin!

/Dennis Kohlscheen Miss you

malin

saknar dej malin, vill bara att du ska komma tillbaka, det går inte att beskriva hur mkt jag saknar dej! dina konstiga idéer o när vi bråka låg du o skratta o jag dyng tjöt. När vi blev osams och du kastade en hårborste i huvet på mej o jag gick upp på mitt rum o kollade i en spegel o hade blod över allt o gick ner o såg på dej att du blev rädd fast du sa att de va rätt åt mej.. våra uteritter när vi rejsade på väg mot gräsmossen o hästarna drog o vi fick inte stopp på dom o vi skratta dyng mkt.. kommer aldrig glömma allt vi gjorde tillsammans. Drömmer om dej 1 gång i veckan typ o varje gång sitter vi i ditt rum o jag frågar dej varför du gjorde så, så svarar du jämt att du bara skulle testa o se vad som hände o sen att de inte gick o ta bort de för du inte fick nån luft. jag hoppas du har de bra där du är<3 Ta hand om varandra du o sara så ses vi snart igen! jagälskardejälskadesyster

Sara! <3

Saara , gud vad jag saknar dig ! det är hur länge som helst sen jag fick se dig i ögonen ! jag har haft drömmar om dig när du står framför mig och säger ; jag är tillbaka. jag har vaknat med tårar i ögonen! det är nästan som igår ! det är tomt här utan dig lilla vännen <3 önskade bara att du kunde komma tillbaka! jag vill se dina fina ögon och ditt fina leende igen! hoppas bara att du har det bra där vart du är nu! <3 vila i frid vännen ! <3 Ina Fager

I BELIEVE...

Jag satt och kollade på idol 2005 igår, satt och kollade på alla uppträdanden Agnes gjorde då. Jag ser verkligen bara Sara framför mig. Så fort jag hör Agnes kommer Sara fram framför ögonlocken. Vilka tider det var då. När vi gjorde våran egna idol 2004 alla i knutsbol, kommer ni ihåg det? Sara var Stina med 20 lager brunkräm i ansiktet, jag var Daniel med en orange sprayad clownperuk och Sofia Lindberg var Darin med ståltråd i munnen. Vilka tider!

Men året 2005 var speciellt, året då Agnes var med. Saras stora idol, och även min. Kommer ihåg hur vi kollade på hennes uppträdanden och allt annat extramaterial som fanns om och om igen. Och hur vi röstade för hur mycket pengar som helst på finalen för att hon skulle vinna.
När vi åkte in till Kristinehamn på Agnes skivsignering och gick totalt vilse där inne. Haha, kommer ihåg att vi alltid sjöng på Agnes låtar när vi var ute och red, inte tysta någon gång, det hördes till och med ner till stallet när vi var uppe vid fallet.
Åhh Sara, du var min bästa vän, och du är fortfarande. Du var som en syster, tvillingsyster. Jag såg upp till dig, du var en sådan bra och fin människa. Hela du var gjord av godhet, även om du hade små hyss för dig ville du aldrig någon illa. Jag har aldrig skrattat så mycket som jag har gjort med dig. Jag har aldrig trivts så bra med någon annan. Vi kunde prata om allt, kunde göra allt tillsammas.
Det finns så fina minnen av dig och dom kommer stanna i mitt hjärta för resten av mitt liv. Jag vill att du ska finnas här, vill ha dig nära, behöver dig! Fortfarande är det nätter då jag inte kan sova alls för sorgen är så stor.
Det känns som att jag aldrig kommer bli helt hel igen, det är för stor bit som fattas. Jag undrar hur livet skulle vara om du fortfarande fanns kvar på jorden, jag vet att jag skulle vara en helt annan människa då. En mycket gladare människa.
Jag älskar dig Sara och saknar dig fruktansvärt.
Tack
Evelina

Skin som den sol du är...

Jag minns dagen som om det vore igår, bara du o jag hemma.. -Mamma! ropade du från ditt rum, lyssna på en bra låt: Du drog på volymen högt o jag lyssnade på den..Det var Skin med Ras Cricket, o den var verkligen bara så bra!! Hade aldrig hört den förut, men tyckte på en gång att den låten var "du" på nåt sätt...älskade lilla Malin..Jag vet inte varifrån jag fick styrkan att bara några veckor efteråt sitta o dikta ihop din dödsannons,,med denna låttext. Det var givet att vi när vi tog farväl utav dej, spela Skin i kyrkan...Malin Malin, va tokigt det blev..Men jag vet att vi ses ju igen, det är väntan som är så jobbig bara..för varje dag saknar vi dig mer o mer. Och det gör så ont i oss alla..Jag har ännu inte orkat att lyssna på din låt, men en dag kanske jag kan det. För den är så fin...Vår älskade solstråle, det bästa ordet att beskriva dej på..För du fick oss att skratta när du drog dina skämt, tokiga kommentarer, och dina ögon fulla av bus... vi saknar dej Malin, det är så tomt utan dej..Vi saknar dina kommentarer, brödsmulorna på bordet som du alltid lämnade kvar, dundret i trappan när du kom ner från ditt rum, Den där drottning-silvia-vinkningen som du gjorde så bra..Gud så vi skrattade när du gjorde den... Vi saknar dundret vi alltid hörde från ditt rum när Dennis o du satte igång o busade...Nu är det så otäckt tyst däruppe, Malin...men tills vi ses igen, så busa vidare malin, hitta på tokigheter o busa som aldrig förr, du, Sara o de andra, ni är säkert tillsammans o tar hand om varandra, ni ungdomar...

Du är inte borta Malin, Du har bara gått lite i förväg..

Skin, skin som den sol du är
Låt hela världen få se ditt vackra leende...
Vår älskade underbara solstråle <3

Kram Mamma

sara

Jag saknar dig med&mer varje dag.. hatar det här,
när allting känns så tuft, när jag inte vill va kvar.
jag blundar tänker på dig, hur bra allting en gång
var. finns nu bara en sorg, bara massa minnen.
ditt skartt,dina andetag, hur du kolla på mig. vill
bara säga att jag älskar dig, vill träffa dig igen. nu,
ganska snart. Jag vet inte hur jag ska säga när jag
aldrig får prata klart. jag saknar dig så, vad hade hänt
om du stanna kvar? Alla skulla va lycliga med dig här
på jorden. det finns inga ord, bara massa tårar, kan
inte beskriva känslan, nej det går bara inte. vill ha
dig vid min sida. det var ju så det skulle va. även om
jag vet.....att du är borta ur mitt liv.
Men  du va speciell, inte som alla andra va. Det va du
som fyllde mitt hjärta, det här känns inte bra!
det va med dig, då jag mådde bra... känns som jag
väntar på någt som aldrig kommer ske, att du återvänder
tillbaks,  som en lycklig dröm. jusst nu vill jag bara hålla
om dig, krama dig och allt! du var hela min värld sara..
alla gånger vi var när vi va små. jag saknar det! vet inte
vad jag ska skriva , hur ja ska utrycka mina känslor..
men det värsta är att jag inte ser dig, bara på gamla kort.
vart är du nu? Jag hoppas iaf du har det bra! för alla här
saknar dig..varför kommer du inte tillbaka snart?.........
jag älskar dig
  


Saknad!

Dagarna kommer, dagarna går,  saknaden blir bara större och större för var dag som går.  Vart är ni våra änglar?!

De som alltid hade ett fint leende på läpparna, de som alltid skratta och var glada och de som alltid hitta på bus och tokheter, var de verkligen värda att mista livet så unga?. Livet är hemskt orättvisst det vet vi alla nu som står Malin och Sara nära.

Det sägs att på andra sidan är som ett paradis, och tydligen vara Sara o Malin värda mer än det här livet, de var värda något mycket bättre, så ja hoppas ni har det underbart på andra sidan tillsammans med alla andra änglar.

Jag önskar bara att ni fanns här, så vi kunde känna glädje tillsammans och att man fick känna sig lycklig.
När man ser tillbaka, tänker man ofta på alla underbara minnen.

Ja hoppas bara att ni "lever livet" där ni är för det förtjänar ni, det är vi som är kvar går och bär på sorgen, den måste man lära sig att leva med, den försvinner aldrig i från hjärtat. Sorgen tar slut när vi alla är återförenas, ja hoppas att den dag vi alla står där tillsammans igen att allt är bra att ALLA får vara lyckliga och vara tillsammans på andra sidan.

Ni försvinner aldrig ur mitt hjärta och ur mina tankar, för där kommer ni alltid att finnas livet ut. Alla minnen och själen lever vidare menas kroppen vilar i frid.

Sara Bäckström:
En person som alltid vara glad, lycklig för det hon hade, hon hade nästan aldrig en ledsen minn på läpparna alltid pigg och framåt.
Hon var alltid hjälpsam och brydde sig, man fick alltid hjälp i livet om det var något, hon ville att alla skulle må bra. Hon ville aldrig någon illa, det fanns inget ont i den själen.  Det var hon som alltid fixa allt i stallet, alla tävlingar och hjälpte oss små med shettisarna, hon gjorde så mycket för oss alla, både vänner och familj/släkt.
Jag minns den dagen när du hade skötarridning med oss små och vi alla skulle rida ut barbacka och du red med på Zquasch o det var bara du och jag som satt kvar för alla andra ramla av i backen, du och jag vi klara oss.
Alla minnen det finns tusentals?.  Önskar bara du fanns här så vi kunde dela mer minnen med varandra.
ja skulle kunna offra vad som helst för dig, du var värd att leva, men tydligen så har du hamnat på någon mycket bättre plats. Det går inte att beskriva med ord hur mycket vi älskar dig, och saknar dig.
Jag hoppas vi ses en dag!
Du finns på en enorm plats i mitt hjärta syrran.
Du var en underbar syster, barn, barnbarn, kusin och vän du var våran solstråle i livet, nu behövs du någon annan stanns, var lika glad som du var här de behöver din glädje och kärlek.


Malin Tiainen:
Alltid en vän som alltid var glad och alltid hitta på bus, du tyckte alltid det var så kul och jävlas med mig.
Jag gilla alltid att komma upp till er och träffa dig för du var alltid så rolig och snäll mot mig.
Du ville alltid hjälpa till och brydde dig. Alla våra minnen, alla våra ridturer vart tog allt vägen?.
Nu finns dom bara kvar i tankarna och hjärtat.
Önskar du fanns här så ja hade någon att jävlas och ha roligt med. Jag minns när du alltid ville hjälpa mig med Chero när han stod hos er, du skicka sms och fråga om ja inte orka åka upp så kunde du fixa allt, alla dina sms som det stod Hej Röva o Hej Mutta-Stina. Den dag du försvann revs alla sår upp igen, allt förstördes.
Men du var värd något mycket bättre än det här livet, hoppas du är lycklig där du är.  Du är en sån fin person så du behövdes där uppe hos alla andra, du behövdes för att hjälpa de andra änglarna som du hjälpte mig.
Alla våra barndoms minnen dom kommer alltid att finnas i tankarna.
Du var en person som ja har känt i HELA mitt liv och ja önskade att ja skulle få känna dig mitt liv ut men världen är för orättvisst. 
Du kommer alltid finnas i mina tankar och hjärta. Hoppas du och Sara håller ihop nu.
Hoppas vi ses igen RÖVA!
Jag saknar dig något otroligt min vän!








Vi ses vid ljuset världens finaste änglar!


I tankarna och i hjärtat lever ni vidare hos oss alla!


"Lev livet" där ni nu är, ni behöver inte tänka på något, gör vad ni vill, ni är fri från allt nu.





Sara                                                                                Malin




Massa älskade pussar o kramar till er mina änglar!// Sofia Bäckström



Ett minne!

Har gjort en minnes blogg, för våra älskade änglar som nu lever uppe i himlen.

Ni kommer vara ett minne.

En minnes blogg för Sara Bäckström o Malin Tiainen!

Vila i frid mina änglar!




Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0