Första mötet mellan Sara å Malin...
kommer så väl ihåg när jag började gå på öppna förskolan med Sara å Sanna..Där gick även Marika med Pau å Malin. Sara var inte intresserad av att leka med andra barn hon, nej hon skulle bära på Malin, hon skulle ha Malin att sitta i sitt knä å Malin vart vansinning på Sara men inte brydde sej Sara om dä inte utan hon fortsatte att konka omkring på en skrikande Malin..Fy va jag skämdes..Sen dess har våra familjer hängt ihop till å från i alla år...vi har semestrat å åkt på dagsturer tillsammans. Å ödet vill tyvärr oss lika illa...att mista ett barn vill jag ingen ska behöva göra..Men jag vet att Sara är med oss här ute i Knutsbol å vi kommer att mötas igen det är jag helt säker på.///Mamma
Kommentarer
Postat av: Anonym
Fint skrivit Mamma!
Vi alla kommer ses en vacker dag.
Postat av: marika s
När pappa o Anna var här, så kom vi in på vad som händer efter det här livet..De allra underbaraste själarna vill gud ha hos sej..De är för bra för att leva här..De godaste, vackraste själarna har viktiga saker att utföra där de är nu, o de vill inte tillbaka hit..Detta sa prästen till mig också, att detta där vi andra är nu är det som kallas helvetet, Malin o Sara behövde inte vara i den här grymma världen där folk krigar, mördar, svälter..Vi fick låna dem ett tag, av någon orsak..denna orsak får vi svar på när vi också får komma till dem..Jag vet att det jag skriver stämmer, o det hjälper mig att klara av dagarna jag har kvar..Kram Marika
Trackback
