En underbar syster!
Du var en syster som alltid fanns där, en syster man kunde bli sur på men ändå älska på samma gång, en syster som man gjorde underbara minnen med och en syster som man älska över allt annat!
Man kan inte förklara med ord hur underbar du var, på alla sätt och vis!
En riktig god person, förstår bara inte att inte hon fick leva livet. Jag saknar de där sakerna som påminner om dig, på morgonen alltid lika pigg o glad upp för trappan och sa GOO MOJJON!
Alla dessa minne, alla dessa saker som påminner om dig det gör så ont av att inte veta att man inte får höra eller se det mer i livet. Någon stanns finns du och en vacker dag får ja reda på det!
Jag som trodde vi skulle få leva vårat liv tillsammans, att ja skulle få bli moster åt dina barn, att jag skulle få den hjälp i livet utav dig och att ja skulle ha någon att skratta med.
Man hade aldrig en tråkig stund med dig, du kom alltid på nya ideer..
Jag minns den sista sommarn, du fyllde och jag o Julia ville så gärna vara med men du vart så arg på mig, fast ändå såg jag det där leendet när du skrek att vi skulle gå.. Och när vi var i sommarstugan och du lärde mig o Bea och ro båten, och när vi spela bränboll med grannarna, och alla dessa spel som så ska du låta.. Vi sa alltid till dig att du skulle aldrig kunna bli någon artist men du brydde dig inte du var ändå lika framåt och sjöng o roa dig.
Du brydde dig verkligen inte om vad andra tyckte och tänkte, Sara jag skulle behöva den hjälpen, jag vill vara som duu!
Jag som fråga de så efter dig och dom sa att du mådde bra hur kunde dom säga så!
När ja fick reda på att du inte fanns mer, var allt bort. Inte bara dig förlora jag, utan hoppet och den lyckliga känslan. När ja tänker tillbaka så frågar ja mig själv varför bött ja plats med dig, varför gjorde ja det!.
Men jag tror det inte hade spelat någon roll, vi hade nog ändå förlorat dig, ja tror de där uppe behövde dig. Jag tror allt är bestämt när man ska dö.
Men livet är hemskt orrättvisst ändå!
Jag har suttit och läst papper du har skrivit om saker, du hade skrivit om Agnes Carlsson och du hade skrivit att hon var så bra och du hade aldrig blivit så rörd och börjat gråta till en låt som du gjorde till Rigth here rigth now. Och den låten spelades på bergavningen, det är hemskt när man hör den låten, brukar alltid stänga av om den spelad, ja orkar inte höra!
Ingen förstår hur ja känner det utan dig,INGEN! Det är hemskt att leva utan sin syster, tur att jag har en till syster som är underbar!
Men ja vill ha er båda här.
Ibland känns det inte som man orkar livet mer, men då tänker man på familj, det är hemskt att ha mist dig o hur skulle dom känna om jag också gick bort.. Men min önskan är ju att du ska komma tillbaka, jag vill träffa dig NU!
Jag vill att vi ska få ett svara om var du är, hur du mår, man kanske orkar gå vidare i livet lite bättre då?
Att sitta hemma och bara fråga sig själv vart är halvan av mitt hjärta, vart finns hon, hur mår hon..
Det känns hemskt att intr kunan fråga hur du mår längre, jag pratar med dig ibland men inget svar får man.. Men ibland känner ja din tillvaro.
Du och minnena med dig finns i mitt hjärta gumman.
Rest i Peace.
En syster som var värd allt, men förlora allt. Jag tror du var värd för mycket så du fick hamn på en mycket bättre plats.
Jag minns den dagen vi förlora dig som om det hände igår, jag minns hela dig. Men saknaden utav av dig är stor.
Vi ses min syster
Älskade Sara såhär ska vi minnas dig:
När solens alla stårlar skiner och värmer oss Minns vi ditt söta och lyckliga ansikte.
När himmelens alla stjärnor gnistra och glimma Minns vi dina ögon som tindrade av glädje.
När vi hör fåglarnas kvittrande sång Minns vi ditt underbara och härliga skratt.
Du finns i mitt hjärta nu och föralltid.
En underbar syster med skratten och glimmeten i ögat.
Tårarna rinner när man ser vad man har förlorat.
Men själen finns någon stanns.
Snälla bevisa det för oss.
// Sofia Bäckström
R.I.P
