Minnet utav Sara och Malin

En dag när jag hade duschat så borsta jag bak håret som var alldeles slickat och sen satt jag mig vid datorn.
Det var precis som någon strök mig på kinden och då reagera jag såklart och skaka till på huvudet och det sluta. Och om det vore håret så har jag känt/sett det!
Jag hoppas det var du Sara.
Jag behöver din hjälp. 
Vad ska jag göra?



Jag vill ha dig här syrran, jag tänker inte prata med någon psykolog som ska göra så jag ska strunta i min syster och leva mitt liv.
Jag vill inte ha det så,jag vill bara inte leva så..
Ingen som får Sara här, ingen som får mig att gå vidare.
Jag ger snart upp allt.
Och jag vet att jag har en chans att leva menads Sara miste sin chans.
Jag önskade/önskar över hela min kropp att det vore du Sara som skulle ha levt för mig.
Och det menar jag verkligen,inget jag bara säger för att det ska låta fint.
Du tyckte livet var underbart, du var alltid så glad och positiv menads jag är hela tiden ledsen,sur och negativ till att leva. Du var/är en mycket värdefullare person än jag.
Jag ser mig ibland mig själv i spegel och jag börjar gråta för jag är så ful o då tänker jag alltid om Sara hade levt, hon som var så fin och smal mot mig ful och tjock..
Jag brukar tänka om Sara verkligen hade sökt en kille när hon levde så hade hon hittat han men däremot jag, ingen vill ha mig för alla tycker jag är ful..
Sara du älska det du hade, din Zquasch ,familj och vänner.
Jag önskar jag vore som dig men förlåt syrran men jag vill inte ta chansen till att leva men jag måste för dom har koll på mig hela tiden..Jag hade tagit chansen med dig.
Tänk vad jag längtar när alla bekymmer försvinner och man bara få "leva" livet när man har dött...


Jag saknar dig Sara, kom till mig nu innan allt blir... ='(


Såhär såg Saras grav ut vid jul/nyår!


//Sofia