sara
men jag vet att jag (vi) saknar sara jätte mycket och vi skulle göra vad som helst för att få tillbaka henne.
skulle ni be mig beskriva sara, hur hon var som person, som kompis, så skulle ett ord räcka. underbar. för det var precis vad hon var, hon var underbar. man hade inte en tråkig stund med henne.
allt man gjorde med henne, det var bara roligt. det var jämt kul, inte en lugn stund med henne.
skulle man fråga alla andra hur hon var, som syster, dotter, barnbarn, kusin, kompis, släkting, klasskompis eller elev, då skulle vi troligtvis få svaren; alltid glad, positiv, duktig, underbar, den bästa, rolig, trevlig osv.
alla bra ord skulle vi få som svar. för det var precis det hon var, hon var en av de bästa. även för dom som inte kände henne så bra så var hon bra, bäst, underbar och alla de där orden.
jag kände inte sara sådär jättebra, men jag vet att hur lite man än kände henne, eller hur mycket man än kände henne så kunde man inte annat än älska henne.
Hej.
Vet inte vad jag ska säga, men det är den finaste sidan jag sett.
Lilian gav mig länken och jag har gråtit sen dess. Jag har kollat igennom allt om och om igen och fattar än inte idag att Sara är borta. Bara 16 år. Gud, hon skulle ju just börja leva livet..
Att livet kan vara så orättvist och slita bort Sara.
Finns det en GUD vill jag fråga han VARFÖR ?
Vi kan inte styra över det som händer och ska hända, Vi kan bara försöka att forsätta en dag i taget..
Jag glömmer inte julafton med Er och då Ni flickor sjung karaoke och Sara sjung just "right here, right now"
Den sitter som en klump i halsen när jag hör den nu..
Sanna, jag glömmer aldrig, då Lilian och jag åkte till Uppsala efter ambulansen med dig och du skulle oppereres, jag såg dig när du låg där och väntade. Lillan var kvar hos dig och vägrade att vika frän din sida.. Det förstår jag och jag hade stannat om jag bara kunna det..
Jag var tvungen att åka hem och på väg hem köpte jag en bukett blommar och en liten häst, som jag la på olycksplatsen, samt ett gravljus i vägkanten..
Då jag kom hem, bröt jag bara ihop och grät och var helt slut..
Varför, varför varför frågade jag mig om och om igen..
VARFÖR JUST SARA....
Det finns kanske en mening med allt, jag vet inte, men det känns så meningslöst att en på 16 ska gå bort, så jag undra om det finns en gud..Han borde isf ha hindrat det...
Kram Sanna och alla andra..
Från Ib Christensen..
