Syrran :(
Sara Bäckström:
Hur kan jag vara så himla dålig att inte uppdatera och skriva några rader om dig. Det har ju som sagt varit din 20-års dag och 4 hela år sedan vi förlora dig. Usch förlåt syrran, det är ju det minsta jag kan göra för dig nu!
Du ska veta att det är så hemskt att gå här utan dig. Det kändes verkligen förjävligt på din 20 års dag när inte du var här och när vi inte hade någon och fira. Jag ville ha dig här, jag ville kunna se hur lycklig och glad du var, jag ville ge dig något speciellt för att visa hur mycket jag älskar dig. Mamma och jag åkte till din grav och satt rosor. Jag ställde också dit en text som ja hade skrivit om dig och en tavla på dig som liten o massa annat!
Hoppas du förstår hur mycket jag älskade/älskar dig Sara, bara för vi bråka som alla syskon gör, så var du ändå mitt liv. Jag ville aldrig förlora dig, jag tänkte inte på hur det skulle vara att leva utan dig.
Men jag hoppas du hade det underbart på din 20 års dag, kan man tänka sig att lilla du kom till världen för 20 år sedan, en liten varelse påbörja sitt liv den 3 juli 1990.
Men åren gick sen var det din 16 års dag. Några veckor efter åkte du till strömsholms galoppläger. Du var helt överlycklig att du skulle iväg på det där ridlägret, vilka som helst kom inte in på lägret. Men du var så glad att du kom in på ridlägret. Jag minns det än igår, det var de ända du längta efter. Och i augusti skulle hela familjen åka till bulgarien, våran första flygplans resa! Men när vi andra i familjen sa att vi längta så tills vi skulle åka utomlands, så sa du alltid att du bara längta till strömsholms, det var inget annat! Den dära veckan gick, det var den bästa veckan i ditt liv, som du sa.
Den dagen vi hämta dig, du var så lycklig, du var så glad, för det var en av dom bästa dagarna i ditt liv. Vi åkte riktigt tidigt bara för din skull, för du ville att vi skulle se när ni skulle rida sista passet. Ni skulle få rida på stora galoppbannan. Som eran tränare sa: den här gruppen har varit så duktiga, så dom får rida på den stora bannan. Det är sällan man får rida på stora bannan för hästarna blir så taggade, sa han.
Sen var det att säga hej då till alla dina vänner. Du hade bestämmt med några från stockholm att du skulle dit och kolla när dom skulle tävla galopp.
Men den dagen slutade ditt liv, alla dessa planer, hela din framtid tog bara slut! Ditt hjärta sluta slå, din puls stanna, och din själ försvann bort till en annan "värld". Jag glömmer aldrig den dagen vi förlora dig. När jag och Sanna låg där o jag fråga pappa hur det var med dig och mamma. Jag glömmer aldrig : Sara finns inte mer.
Allt vart svart, hela mitt liv, halva mitt hjärta förstördes. Jag tog Sannas hand, jag försökte dra upp ögonen, för att vakna upp, jag ville vakna upp ur denna mardröm. Men jag har aldrig vaknat upp, vi har fått levt såhär i 4 år nu.
Det är en verklighet allt som hände Lördag den 29 juli 2006. Glömmer aldrig hur vädret var, vilken tid vi gick upp den dagen, ungefär vilken tid allt hände. Hela dagen är som en skräck film som spelas upp om och om igen.
När det hade gått 4 år sedan så ville ja inget annat än bara sova bort dagen. Mamma,Sanna O jag åkte ner till din grav och satt blommor. Det gjorde verkligen ont!
Sara i mitt huvud,hjärta och minne kommer du föralltid att leva vidare. Mitt hjärta och min puls slår för dig nu!
Jag saknar dig så sjukt mycket!
Skulle göra vad som helst för att få dig levande igen.
Om jag bara kunde så hade ja kämpat för ditt liv istället för mitt.
Men den här världen är för orättviss.
Jag vill ha dig här...
Rest In Peace Sis!
/ Lilla syrran
Hur kan jag vara så himla dålig att inte uppdatera och skriva några rader om dig. Det har ju som sagt varit din 20-års dag och 4 hela år sedan vi förlora dig. Usch förlåt syrran, det är ju det minsta jag kan göra för dig nu!
Du ska veta att det är så hemskt att gå här utan dig. Det kändes verkligen förjävligt på din 20 års dag när inte du var här och när vi inte hade någon och fira. Jag ville ha dig här, jag ville kunna se hur lycklig och glad du var, jag ville ge dig något speciellt för att visa hur mycket jag älskar dig. Mamma och jag åkte till din grav och satt rosor. Jag ställde också dit en text som ja hade skrivit om dig och en tavla på dig som liten o massa annat!
Hoppas du förstår hur mycket jag älskade/älskar dig Sara, bara för vi bråka som alla syskon gör, så var du ändå mitt liv. Jag ville aldrig förlora dig, jag tänkte inte på hur det skulle vara att leva utan dig.
Men jag hoppas du hade det underbart på din 20 års dag, kan man tänka sig att lilla du kom till världen för 20 år sedan, en liten varelse påbörja sitt liv den 3 juli 1990.
Men åren gick sen var det din 16 års dag. Några veckor efter åkte du till strömsholms galoppläger. Du var helt överlycklig att du skulle iväg på det där ridlägret, vilka som helst kom inte in på lägret. Men du var så glad att du kom in på ridlägret. Jag minns det än igår, det var de ända du längta efter. Och i augusti skulle hela familjen åka till bulgarien, våran första flygplans resa! Men när vi andra i familjen sa att vi längta så tills vi skulle åka utomlands, så sa du alltid att du bara längta till strömsholms, det var inget annat! Den dära veckan gick, det var den bästa veckan i ditt liv, som du sa.
Den dagen vi hämta dig, du var så lycklig, du var så glad, för det var en av dom bästa dagarna i ditt liv. Vi åkte riktigt tidigt bara för din skull, för du ville att vi skulle se när ni skulle rida sista passet. Ni skulle få rida på stora galoppbannan. Som eran tränare sa: den här gruppen har varit så duktiga, så dom får rida på den stora bannan. Det är sällan man får rida på stora bannan för hästarna blir så taggade, sa han.
Sen var det att säga hej då till alla dina vänner. Du hade bestämmt med några från stockholm att du skulle dit och kolla när dom skulle tävla galopp.
Men den dagen slutade ditt liv, alla dessa planer, hela din framtid tog bara slut! Ditt hjärta sluta slå, din puls stanna, och din själ försvann bort till en annan "värld". Jag glömmer aldrig den dagen vi förlora dig. När jag och Sanna låg där o jag fråga pappa hur det var med dig och mamma. Jag glömmer aldrig : Sara finns inte mer.
Allt vart svart, hela mitt liv, halva mitt hjärta förstördes. Jag tog Sannas hand, jag försökte dra upp ögonen, för att vakna upp, jag ville vakna upp ur denna mardröm. Men jag har aldrig vaknat upp, vi har fått levt såhär i 4 år nu.
Det är en verklighet allt som hände Lördag den 29 juli 2006. Glömmer aldrig hur vädret var, vilken tid vi gick upp den dagen, ungefär vilken tid allt hände. Hela dagen är som en skräck film som spelas upp om och om igen.
När det hade gått 4 år sedan så ville ja inget annat än bara sova bort dagen. Mamma,Sanna O jag åkte ner till din grav och satt blommor. Det gjorde verkligen ont!
Sara i mitt huvud,hjärta och minne kommer du föralltid att leva vidare. Mitt hjärta och min puls slår för dig nu!
Jag saknar dig så sjukt mycket!
Skulle göra vad som helst för att få dig levande igen.
Om jag bara kunde så hade ja kämpat för ditt liv istället för mitt.
Men den här världen är för orättviss.
Jag vill ha dig här...
Rest In Peace Sis!
/ Lilla syrran
Kommentarer
Trackback
